lördag 19 april 2008

Elena 27 dagar

Nåja nu har vi äntligen börjat fundera på att börja med lite rutiner åt Elena, Hade Eva på besök idag med Emma och David så jag fick lite tips och råd av nån som verkligen har detta med småbarn på klart!:) Kommer att börja skriva upp Elenas vaken- och sovpass

Kl. 6-ca 7.30 vaken -> 1,5
7.30- 9.45 sover-> 2,15
9.45-11.15 vaken -> 1,5
11.15-14.20 sover -> 3
14.20-15.55 vaken -> 1,5
15.55-17.50 sover -> 2
17.50-19 vaken
19-20 sover
20-21.30 vaken -> Samm; 2,40
21.30-


Oo vad ja är lycklig, min tös är söt och min man är den underbaraste på denna jord, han är också söt..:)

onsdag 9 april 2008

2 v. 3 dagar


Här ligger då alltså min dotter i min famn och sover. Hon har så mörkt hår, efter både mamma och pappa. Har sin fars näsa och mammas panna..tyvärr verkar hon ha lite av mammas temperament...

Elena är en snäll tös, hon är för det mesta nöjd. Har de senaste 2 dagarna varit lite gråtit, har själv haft lite problem med magen så kan förstå att hon har det! Var vaken med henne igår från 23-01.30 och nästa gång ammade jag henne 5.30. Så vad jag förståt på andra mammor har vi det nog endå bra, fastän jag nog är väldigt trött. Elena har fått världens bästa pappa, man ser hur han älskar sin dotter av hela sitt hjärta. Är så lycklig över min familj, Gud har varit god mot mig!

Kör imorgon till Österbotten, blir nog spännande!

Nu skall jag gå och sova*

lördag 29 mars 2008

Elena 6 dagar

=) Det är helt otroligt...vet inte var jag skall börja, mamma:)...

22.3 ca kl.8 gick fostervattnet, jag vaknade på morgonen och kände hur det började sippra..föröskte väcka Oskar, hade ingen aning om hur mycket som kom därifrån. Sprang nu till vessan och märkte att nå nu kan det inte vara annat. Omtumlad och förväntansfull gick jag tillbaka till sovrummet till min käre make och mötte hans "nå äntligen" blick. Vi gick nu på här hemma en stund, åt gröt och jag skulle med all makt städa men Oskar fick oss iväg. Regelbundna sammandragningar hade jag inte..om jag hade sammandragningar överhuvudtaget. Pixie lämnades över i all hast till Kati som kom ut till bilen och önskade lycka till..

10.40 var vi inskrivna och jag blev kopplad till ktg och försökte via den se hur sammandragningarna kom..så nu efter förlossningen kan jag säga att ordentliga sammandragningar var det ej fråga om..Öppen 2-3 cm var jag då

Eftersom jag var strept. + skulle förlossningen sättas igång senast kl.14..så jag och Oskar sökte upp trappor och gick upp och ner i dom....utan resultat. Så syntocin dropp blev påsatt och inom 1 h hade jag verkligt sjuka sammandragningar. Klarade mig bra i början av att andas rätt och av den trygghet jag kände i Oskar, han var helt super, skulle aldrig klarat det utan honom. Han var där nära nästan hela tiden och försökte massera ryggen och såg till att jag drack. Jumppa bollen kändes lättande en liten stund och 1,5 h stod jag i duschen. Kl.20 visade det sig att jag var uppe 4 cm, uppgiven blev jag och ångesten kom när jag insåg att  jag inte ens var halvvägs. I ett tillstånd av otrolig trötthet och smärtpåverkan sattes droppet av, i den tron att sammandragningarna skulle avstanna och jag skulle få vila en stund.

Men nej, genast började mina egna sammandragningar som dessutom var ännu smärtsammare! I det skedet började jag andas lustgas, mådde då verkligt illa sen flera h tillbaka men lustgasen lättade på illamåendet och tog bort toppen av smärtan. Hade nog också en lite annan effekt, kände mig lite "hög"  och kunde genom det få lite distans till smärtan (kan ej förklara på annat sätt)=) Minns att jag tänkte i ngt. skede att jag missbrukade lustgasen eftersom den gav en sån skön känsla. Bebisens puls steg alltid när sammandragningar kom och jag tänkte att oskar satt och övervakade om jag nu på riktigt hade sammandragningar genom att följa med ktg-kurvan..:)

Kl.22 var jag uppe 5 cm, även i detta skede kom ångesten över mig och jag kände hur en känsla av hopplöshet ville ta över. I detta skede övervägde jag att ta epidural som jag så starkt stått emot, men höll mig som tur till att i stället låta dem bedöva livmodermunnen. Bedövningen lades 22.35 och gjorde fruktansvärt ont och lättade överhuvudtaget inte smärtan. Efteråt förklarades det att bedövningen antingen har en bedövande effekt på smärtan eller så gör den sammandragningarna mera effektiva, vilket hände i mitt fall. Ungefär 1 h efter detta kom nästa ångest attack, och jag bestämde mig för att i detta skede ta epidural om det fortfarande gått lika långsamt framåt.

Till min förvåning var jag uppe 8 cm, och kände en sån lättnad och glädje. Sammandragningarna var i det skedet outhärdliga och enda sättet att kunna existera var att snabbt försöka gå fram och tillbaka. ca 15 min efter detta började jag få krystningsbehov och jag kunde inte hålla tillbaka, ringde snabbt efter barnmorska som undersökte mig på pallen och hon gav mig lov att börja krysta. Oskar sökte sig i det skedet tillbaka till mig och det kändes underbart att veta att det snart skulle vara över. Hörde bakom mig min man som skrattade och det kändes så lättande och sporrade mig att snabbt få det överstökat. 23.55 började jag krysta, minns att jag krystade ca 5 ggr. Gjorde något alldeles fruktansvärt ont när jag kände hur vår käre dotter rörde sig och ville ut. Skrek av smärta, fastän jag tidigare sagt åt Oskar att "jag tänker då int skrika"..

00.01 föddes vår dotter och jag gråter när jag tänker tillbaka! Plötsligt var hon, vår juvel bara där. Direkt blev hon satt till mitt bröst där jag satt på pallen..alldeles underbar! Upp till sängen slapp jag och liggande där var mitt livs lyckligaste och mest lättande stund. Hade mannen som jag älskar över allt annat bredvid mig och vår dotter, frisk i min famn.

 


torsdag 6 mars 2008

v. 37

Nåja..var nu alltså igår till mödrapkl. där det konstaterades att jag hade ännu mindre fostervatten än förra gången. Men barnet hade växt så jättebra från 2300-2800 så det är mer än barnen normalt växer i detta skede. Pga detta sattes förlossningen inte igång utan nu måste jag följa med barnets rörelser 3 ggr per dag.. Känns Ok..skulle ju nog vilja föda nu, vill se vem det är=) Och eftersom det är så många som sagt att de gissar att den kommer snart har det nog påverkat. Nu kan jag vara lugn..antingen kommer den nu eller i v 42! Konstaterades även att jag var öppen 1cm men det kan ju oavsett gå länge för det..

Mindre sammandragningar har jag haft, i lö. hade jag riktigt smärtsamma som sen ledde till att jag fick sjukt i höfterna och inte riktigt kunde gå normalt. Men nu har det nog verkligen lugnat ner sig. Vilket ju är skönt!

Skulle vilja skriva på dedär arma sutarbetet men då jag inte hittar någo motivation..Nåjå

lördag 23 februari 2008

35+2

Godmorgon!

Solen skiner och jag är på så gott humör. Älskar min man har ett fridfullt hem och snart (kanske tidigare än väntat) skall jag få bli mamma. Är så lycklig, har en sån ljus framtid, Gud är med i alla situationer som kommer en emot och man behöver inte misströsta. Så skönt att veta att allt som händer sker av en orsak.

Det blev lite spännade här på tisdags kvällen. Trodde att fostervattnet hade gått, började sippra vattenlliknande vätska. Ringde både till Ekenäs och Kätilöopisto, dom rådgav oss att komma och visa upp oss. Så vi for till Ekenäs BB, ingenting var ordnat här hemma. Oskar hade börjat säga två dagar tidigare att jag borde börja packa väskan..vilket jag inte hade gjort. Barnkläderna var inte tvättade och inget var ordnat för bebisen här hemma; ingen barnvagn, bilbarnstol m.m. Väskan blev minsann packad med fart:) Fostervattenprovet visade negativt, men på ultra såg läkaren att jag hade för lite fostervatten, moderkakan var förkalkad och livmodermunnen var mjuk..fick en kontrolltid den 5.3 om inte bebisen kommit då ren sätts förlossningen ev, igång. Var till rådgivningen på to, där hon kostaterade att barnets huvud var fixerat och väldigt lågt nere, gissade att det inte går längre än två veckor.

Så på onsdag var vi och köpte barnvagn..riktigt fynd, 150 euro och som ny, barnkläderna är tvättade och vikta, skötunderlag är köpt och resten av grejerna kommer imorgon:) Borde ännu köpa någo hyllor för barnsakerna man dagligen behöver som kan sättas upp i hjälpköket. Kanske vi fixar det idag..:)

Har nu kanske en veckas tid inte mått så bra, har sammandragningar så fort jag gör minsta lilla, börjar bli ganska trött på dom. Har också illamående vissa stunder. För barnets bästa hoppas jag förstås att det går en tid ännu, men jag själv skulle inte ha något emot fastän barnet skulle komma nu..Nå Gud vet den allra bästa tiden.

Oskar har haft vintersemester hela denna vecka, det har varit så skönt att få ha honom hemma. Jag trivs och är så lycklig att få vara nära honom, känns som att vi fått "något mera", vet ej hur jag skall förklara. För en tid sen var vi in i en period av kommunikationssvårigheter:) Båda var lite ledsna för att den andra inte förstod eller misstolkade allt som sades. Tror man kommer varandra närmare hela tiden och speciellt när man får kämpa lite. Är så tacksam till Gud för Oskar.

Ha en underbar dag...det ska jag ha:)

onsdag 6 februari 2008

32+6

Har varit på synnytys valmennus kurs idag till Storkboet..Kändes riktigt skönt att få fundera lite på förlossningen.
Tankar: Är ej rädd för att föda, har fått ett lugn ..vet att Gud är med mig.Om det behövs kan han t.o.m. ta bort smärtan. Jag vill tro på Guds storhet!!
Bilresan känns nu lite nervöst, är endå en timmes bilväg, men i värsta fall far vi in till Ekenäs. Att jag skall rämna mycket skrämmer mig annars känns det nog som att jag vet hur jag vill ha det. Ingen epidural, hoppas på att vattenbassängen är ledig. Börjar se mer och mer framemot förlossningen, antar utmaningen=) Skulle aldrig föda utan Oskar, han är nog den viktigaste smärtlindringen. Min älskade man! Väntar på att få se vem det är..är det månne en liten Oskar..:)

Lisa och Lukas fick en flicka idag..Han är säkert mycket stolt över sina flickor.:) Blev nog starka känslor när jag fick meddelandet, jag står näst på tur.

Är mycket trött, blir bara värre och värre. Men så växer min mage och bebisen också .. Skall imorgon kl 9 på rådgivning, månne mitt Hb har stigit..

Lotta och Joki övernattade här natten till idag, vi var och träffa Hanna och Rassen en sväng före vi körde hit. Hanna är i v.30, har väldigt stor mage, alltid lika roligt att träffa andra gravida mammor..:)

Sov gott!!

lördag 2 februari 2008

32+2

Skönt...Har äntligen Oskar hemma, helt otroligt att få vara en hel dag tillsammans. Det kändes nog som om nån försökt sätta käppar i hjulet så vi int sko få njuta fullt ut. Det brukar lite vara så..att nån försöker pila när man är där vår Herre vill..¨
Nå oavsett..Var o hälsade på Kati en sväng på dagen före Tobben och Ida kom o hälsa på! Har varit en fin dag!

Har nog hunnit hända en hel del sen jag sist skrivit. Nu i Tisdags var jag och träffa Lisa, vi satt lugnt och åt middag i Kampen när Lisa fick ett textmedd. där det stod: Från och med nu är du och Lilian kidnappade, infinn er kl.18:15 vid Sirkkus... Vi blev lite förvirrade! Det visade sig att Sirkku ordnat med "baby shower"=) Bordet var dukat med massa godsaker och på plats var: Sirkku, Pernilla, Lotta, Kiki, Ulrica, Eva, Jeanette, Sara, Elin. Vi åt och hade det trevligt med lite lekar, fick reda på att min magomkrets var 90 cm. Alla hade med gåvor till båda ofödda barnen..finns ej ord som beskriver hur tacksam jag var. Otroligt vilka vänner man har!=) Under kvällen ordandes också med förbön, där det också bads för förlossningen, kändes skönt! Hade ett riktigt möte med Gud som jag ej upplevt tidigare. Heimo kände att han ville be för riktigt före jag var påväg, han hann inte ens börja be förrän jag fylldes med sån glädje i mitt hjärta, har nog aldrig glatt mig och fått skratta så förut. Himmelen fyllde mitt hjärta..helt otroligt! Vi har en helt otrolig Gud! I honom är ALLT möjligt!!

Var alltså på premiären igår, blev ganska mycket sittande, vilket jag tror orsakade att jag fick sammandragningar. Blev obehagligt att vara! Börjar nog närma sig med stormsteg, inser nog att det är ganska snart som jag på riktigt skall få bli mamma, det känns nog som jag börjar bli beredd medan det ibland känns väldigt overkligt och utmanande. Börjar t.o.m. se framemot förlossningen.
Var o hälsa på Johanna här i veckan, hon gav med en halare som Alina nu växt ur och lite byxor och tröjor..börjar ju växa ur allt..

Skall börja ställa sig för bastu:)