35+2

Godmorgon!

Solen skiner och jag är på så gott humör. Älskar min man har ett fridfullt hem och snart (kanske tidigare än väntat) skall jag få bli mamma. Är så lycklig, har en sån ljus framtid, Gud är med i alla situationer som kommer en emot och man behöver inte misströsta. Så skönt att veta att allt som händer sker av en orsak.

Det blev lite spännade här på tisdags kvällen. Trodde att fostervattnet hade gått, började sippra vattenlliknande vätska. Ringde både till Ekenäs och Kätilöopisto, dom rådgav oss att komma och visa upp oss. Så vi for till Ekenäs BB, ingenting var ordnat här hemma. Oskar hade börjat säga två dagar tidigare att jag borde börja packa väskan..vilket jag inte hade gjort. Barnkläderna var inte tvättade och inget var ordnat för bebisen här hemma; ingen barnvagn, bilbarnstol m.m. Väskan blev minsann packad med fart:) Fostervattenprovet visade negativt, men på ultra såg läkaren att jag hade för lite fostervatten, moderkakan var förkalkad och livmodermunnen var mjuk..fick en kontrolltid den 5.3 om inte bebisen kommit då ren sätts förlossningen ev, igång. Var till rådgivningen på to, där hon kostaterade att barnets huvud var fixerat och väldigt lågt nere, gissade att det inte går längre än två veckor.

Så på onsdag var vi och köpte barnvagn..riktigt fynd, 150 euro och som ny, barnkläderna är tvättade och vikta, skötunderlag är köpt och resten av grejerna kommer imorgon:) Borde ännu köpa någo hyllor för barnsakerna man dagligen behöver som kan sättas upp i hjälpköket. Kanske vi fixar det idag..:)

Har nu kanske en veckas tid inte mått så bra, har sammandragningar så fort jag gör minsta lilla, börjar bli ganska trött på dom. Har också illamående vissa stunder. För barnets bästa hoppas jag förstås att det går en tid ännu, men jag själv skulle inte ha något emot fastän barnet skulle komma nu..Nå Gud vet den allra bästa tiden.

Oskar har haft vintersemester hela denna vecka, det har varit så skönt att få ha honom hemma. Jag trivs och är så lycklig att få vara nära honom, känns som att vi fått "något mera", vet ej hur jag skall förklara. För en tid sen var vi in i en period av kommunikationssvårigheter:) Båda var lite ledsna för att den andra inte förstod eller misstolkade allt som sades. Tror man kommer varandra närmare hela tiden och speciellt när man får kämpa lite. Är så tacksam till Gud för Oskar.

Ha en underbar dag...det ska jag ha:)